Jag har inget emot folk i 18-arsaldern generellt (naturligtvis), men det märks förtvivlat väl att mina klasskamrater är.. skitsmå barn.. Jag tycker faktiskt att om man går på universitetet (som man har valt SJÄLV och som man betalar SKITMYCKET pengar för!) kan man väl för fan lyckas hålla käften i en timme när föreläsaren pratar OCH vänta med att högljutt packa ihop sina böcker innan densamme har avslutat?? Är det för mycket att begära? Va?
Jag vet att jag är en grinig surkärring, men jag står för det! Jag har kommit från andra sidan jorden, tagit lån, och lagt in en hel massa kraft i detta beslut och då vill jag faktiskt ha valuta for pengarna. Basta.
Väx upp för fan! Och sluta gnäll!
(för övrigt verkar kurserna superintressanta...)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
hahhaa, karin du rockar ju fett det vet alla!
puss!
oh believe me....i know the feeling....
inte var val vi sanna nar vi var 18???? fragar mig det varje dag, omgiven av en bunt rara, men omogna snorungar. men den har gangen hanger det med upp i 20 ars aldern, can u imagine... kan val inte gora mkt an att forega med gott exempel. harda ut...
Tove, sota Tove! Att vara surkarring ar det nya svarta, I'm told. Horru baby, vagorunufortiden..??
Och Sara, vad skont att du vet vad jag talar om... Man kanner sig sa gammal och vis pa nagot satt, i jamforelse liksom (positivt for sjalvfortoendet kanske?)..
Ja, inte vet jag. Jag far val borja hanga med professorerna istallet haha..
Skicka en kommentar