Jazz

Jävlar i min lilla låda vad jag gillar jazz nuförtiden! Är det ett tecken på ålder eller på att jag är vansinnigt kulturell?

Jag bävar inför svaret.

Länken

Här kan ni se Australiens främsta juridikexperter diskutera de nya anti-terror lagarna (det handlade inte som sprit som jag först hade trott). Jag satt i min randiga tröja och höll käft som tur va:

http://www.abc.net.au/tv/differenceofopinion/content/archives/doo_20070823.htm

(scrolla ner och välj hur ni vill se filmen beroende på vad ni har för uppkoppling)

Lite ångest och sånt där trevligt

Överjaget är svagt idag. Gud vad osugen jag är på att skriva uppsats om Durkheims banbrytande forskning om självmord. Men jag måste ju förr eller senare, så är det ju, ingen utväg finns. Om man inte väljer att helt sjappa. Men det går ju inte. Och det vill man ju inte egentligen. Idag på universitetet satt vi med våra pappmuggar med grönt te (fortfarande detox håhåjaja) och hade ångest lite till mans. Vi hade ångest tillsammans. Ännu värre. Man hetsar varandra. Guud, vad vi är bortskämda. När jag dras in i tankar på hur 'synd det är om mig för att jag har så mycket att plugga' brukar jag återkalla minnet av en artikel i tidningen jag läste härom månaden: studenter i Sierra Leone som på kvällarna satt på cementblock utanför flyplatsen för att kunna plugga. Det var det enda stället där de kunde vara säkra på att ha belysning om kvällarna.
Man behöver lite perspektiv. Man behöver fanimej veta hur jävla tacksam man ska vara. Seriously.

Jaha, så? Just nu är jag mer sugen är jag på att: titta på TV (gillar ju inte ens tv), fila naglarna, Facebooka (jaa men guuud, vilket beroende!), gosa med katterna, läsa bloggar, fika, sms:a...

Nä, det här går inte. Som sagt.
(Mr D lagar wook. Det luktar gott. Han är så söt i röda förklädet där han står och fräser bok choi i chilligegga. Tur man har en man som lagar mat åt en när man sitter framför datorn och komponerar stordåd va?)

Hej Durkheim, jag är här nu!

De små tingen

Så, nu är det fredag igen. Jag har haft en hektisk vecka med plugg, eller jag har åtminstone ägnat mycket tid åt att tänka på hur mycket jag har att plugga, och afrofunk (kuuul men dåligt för mina knän tyvärr), tv-inspelning (jag tänker inte lägga upp länken, jag och mr D syntes i ca 30 sek sammanlagt, under vilka sekunder vi båda såg ut som idioter) och matlagning. Anledningen till att matlagningen har tagit speciellt mycket tid just den här veckan beror på att jag, tillsammans med Hedwig och Greg i min klass, har varit på 15-day detox . Man äter en större mängd örtpiller och måste avstå från kött, mjölkprodukter, socker, raffinerat vitt mjöl, färdigmat, alkohol, koffein, m.m. Tanken är att man ska bli pigg, få rena inälvor, bli snygg smal och allmänt fräsch. Faktum är att jag mår fantastiskt bra redan efter en dryg vecka! Det där med smal och snygg vet jag inte...
Funderar allvarligt på att kanske bli vegan sådär till vardags men fortsätta att käka halloumi och annat oemotståndligt när lusten faller på. Jag tror inte på absolutism i just detta fall. Nåväl.

Jaha nähä, det var meningen att skriva lite längre idag, men det hinns inte med, ser att det är dags att bege sig till stan för att fritera potatis åt hungriga fotbollssupportar. Can't wait.

Våren! Det är vår! Melbourne är en ny stad idag! 20 grader och sol! Sol! Lycka!

Ha en fin helg min vänner!

Det här med livet

Alltså. Jag undrar en sak. Det gäller det här med tid. Hur hinner man allt man vill göra och det är ett faktum att dagen bara har en sisådär 16 timmar? (jag räknar bort åtta sovtimmar som jag måste ha för att inte bli arg/sjuk/deprimerad)
Såhär: man måste plugga duktigt för att få bra betyg för att komma vidare med sin utbildning och sedan i arbetslivet. Det tar väldigt mycket tid. Väldigt mycket. Man måste motionera för att inte bli stel/fet/deprimerad/dö i förtid. Det tar inte jättemycket tid, men mer än man har lust med. Man måste äta och laga myttig mat för att inte.. (läs föregående anledningar). Det tar ganska så mycket tid. Hemmagjord gryta tar längre tid än take away från Noodle Box. Man måste inte, men man vill!, hålla kontakt med sina vänner och familjemedlemmar hemma på norra halvklotet. Det tar ganska mycket tid. Man måste städa handla tvätta av anledningar som är uppenbara. Det tar mycket tid OCH är tråkigt. Man vill hänga med ny bekantingar och vänner för att inte bli helt socialt missanpassad. Det borde ta mer tid än det gör (se föregående punkter). Man vill läsa tidningen för att hänga med vad som händer i världen, alltså inte bara skumma rubriker. Det tar förvånansvärt lång tid. Sen vill man jäsa på soffan också. Ja, vila helt enkelt. Det.. borde ta längre tid.

Jag är 25 år. Jag har inga barn. Jag har inget hus att renovera eller trädgård att sköta.
Hur gör folk egentligen?
Jag är stressad. Men ganska glad ändå. Förvisso.

Sånt jag gillar

Lyssnar på Timbuktu och Fjärde Världen för att bli peppad inför kvällens utgång som jag egentligen är lite för trött för. Och så lite Promoe. Timbuktu alltså, vilken man! Jag tror jag älskarn.
Åh, saknar Stockholm. Och rumpgung!
Ikväll: 80-talsmusik på Retro. Inte så dumt det heller. Men snacka om mismatch.
Vaskanigöra ikväll mina vänner?

Kärlek!

Fifteen minutes of fame

Jag ska vara med i TV!
För några månader sedan fyllde jag i, på nätet, ett formulär för att vara med i studiopubliken på ett debattprogram som heter Differences in opinion som sänds på ABC (statstelevisionen i aussieland) en gång i veckan. I förrgår ringde en käck dam upp mig på mobilen och undrade om jag hade lust att vara med och debattera binge drinking och alkoholproblemen i Australien i största allmänhet. Jomenvisst det kan jag väl göra sa jag, och sagt och gjort, nästnästa torsdag ska jag och mr D till ABC-studion på inspelning. Det läskiga är att publiken i allra högsta grad är med och ställer frågor och har sig så jag har redan börjat bli nervös. Jag måste träna på att se smart ut alltså. Komma ihåg att inte konstant pilla med frisyren. Inte bita på naglarna. Såna saker. Shit, det här är ju jätteläskigt!
(det roliga är att dessa program läggs upp på nätet och kan ses av er hemma i Sverige om ni skulle vara väldigt nyfikna vill säga..)

Några nyheter

Vår dammsugare är trasig. Eller rättare sagt: den är död. Vår lägenhet är väldigt, väldigt dammig. Våga vägra sopkvast.
Jag har ju ett nytt jobb som sagt. Det är ett riktigt skitjobb, nästan precis som McDonkan skulle jag tro. Skyffla pommes och koka korv. Flottigt är det också. Men tiden går snabbt som attan och sen får man gå hem och duscha av sig frityrlukten. Det funkar.
På måndag börjar skolan igen. Ska bli kul som fan.
Darren har dragit ut två visdomständer. Jag matar honom med soppa och värktabletter och han har en trevlig hamsterkind på vänster sida ('amerikansk käke' som han själv kallar den).
Igår var det 18 grader ute! Våren är på väg! På väg till affären såg jag även ett magnoliaträd som hade börjat slå ut.
Nästa vecka börjar jag och Beatrice (den ena brandingenjören från Lund) på afro-funk-kurs i Fitzroy. Det ska bli mäkta kul faktiskt.
Igår kom ett paket med posten - fyra böcker och tre skivor, allt svenskt, som snälla rara mamman hade skickat! Underbart! Tack mamma!
Det var väl allt för idag. Nu ska jag sluta skriva i punktform. Hej på er!

Sverige i Australien

På biograferna här går 'As it is in heaven' (amazing Swedish melodrama directed by Kaj Pollack...) och på Melbournes internationella filmmfestival som går av stapeln nästa vecka visas från Sverige bl a Heartbreak Hotel med Helena Bergström. Jag skäms lite. Jag trodde att svensk filmindustri blomstrade, så varför skickar man skräpet utomlands? Ganska risig reklam för Sverige om jag får lov att uttrycka min åsikt. Och det får jag ju eftersom det är min blogg.

Insikter

Inte sedan jag var en sisådär 8 år gammal har jag längtat tillbaka till skolan i slutet av ett lov, men dra mig baklänges: det gör jag nu! Längtar tillbaka!

Jag tycker att det är stort det här.

Viktiga frågor

Det här hur med man framställer sig i sajberspejs är ju viktiga grejer, vet ni, och jag känner att jag inte riktigt har lyckats med det i fråga om utseendet på denna blogg. Förvisso känner ju ni som läser mig redan, så att försöka projicera en bild av mig själv så som jag själv känner mig är ju ganska lönlöst, eller hur? Ni har ju er bild av mig redan klar (sorgligt vore det ju annars), så att jag har bytt till fräsigt rött är lite skitsamma kan man tycka.
Men hursomhelst, jag gillar rött, så rött får det bli. Så länge. Hej på er!

Cat race

(Notera mr D:s fräsiga tofflor, 15 spänn på HOT BARGAIN! Det är vad jag kallar klipp alltså)

Det är inte så långt till jul ändå

Vi har äntligen fixat biljetterna (25 papp fattigare) och, tadam!, den 22:a december anländer vi på Arlanda (vi har redan beställt en vit jul, så ni vet) och jag stannar i Sverige ända till den 23:e januari. Längtalängtalängta!

Helgen

Hola alla semesterfirare! Ni kan vara lyckliga. I Melbourne är det 7 grader ute och, tja, ungefär lika varmt inomhus. Tänk engelskt stenhus vid kusten en råkall morgon i februari (om ni inte har varit här och upplevt detta, alltså). Med andra ord, gör er inte bevär och boka resa hit i juli, det är inte alls speciellt trevligt. Alla är dock välkomna närsomhelst annars. Väldigt välkomna!
I lördags hade jag en olycka ('hade en olycka', är det svengelska?) som jag tänkte berätta om: jag skulle ta ut något från frysen och när jag glatt ovetandes la handen mot frysens 'vägg' kände jag att jag blixtsnabbt fixerades till ytan. Jag hade frusit fast! Jag fick panik och bad Darren, som förbannat lägligt stod och diskade, att komma med varmt vatten. Han fattade lite trögt först, men när jag sen skrek gällt kom han och hällde hett vatten över handen så att jag kom loss. Men fyfan, jag lider fortfarande av köldskadorna. Ringfingret är rött, ont och svullet med tjusiga blåsor på.
Är det inte jättekonstigt att frysa fast i en vanlig frysbox? Har någon av er därhemma varit med om något liknande? Jag tycker att det är heeelt crazy. (jag minns förstås barndomens slicka-på-metall-mitt-i-vintern-drama, men detta..?)

Jaha, det var vad jag gjorde i helgen. Frös fast i en isbox.

Närå. Vi hann med att gå på den årliga designmarknaden också. Marknaden hölls i ett gigantiskt parkeringshus vid Federation Square och man kunde dricka ekologiskt kaffe, försöka att inte slå ihjäl dj:n som spelade jobbig elektronisk musik samt titta på, och eventuellt köpa, väldigt snygga grejer av lokala designers/konstnärer. Det kändes som hemma, som Street fast on the other side of the world. Mysigt.
Efter detta kollade vi på aboriginsk konst vilket också var väldigt trevligt. Jag vet inte varför jag inte kollar mer på konst när jag gillar det så mycket. Efteråt åt vi fish'n'chips (och ångrade oss gruvligt efteråt) och gick hem och hyrde ett par till Rockyfilmer (Dolph Lundgren i Rocky IV - oh my god!) och kände testosteronet rusa genom kroppen. Känner mig sjukt laddad inför kvällens boxningspass, haha.

Ja, det var väl allt. Trevligt måndag på er!

Rocky here I come

Oh yes, jag ska bli boxare nu. Det är bestämt. Den coola, men snälla, Benji lärde oss the basics igår och nu är jag fast! Så kul! Man blir så tuff och hård! Och i helgen ska vi ha Rocky-maraton jag och maken, det är också bestämt. Mest ser jag fram emot att få en sån där snygg rygg som Hilary Swank hade i Million dollar baby. Framtiden baby framtiden.