Revolution anyone?

Apropå att man här i Melbourne, på Sportsgirl (ungefär motsvarande H&M eller något dyrare) denna säsong kan köpa palestinasjalar i alla tänkbara färgställningar, tyckte jag att detta stycke från Daniel R. Nicholson var tänkvärt:

'In a marketplace democracy, money can be thought of as votes, and counter hegemonic acts entail understanding what you are voting for. The media literate who understand the distinction between store-bought resistance and counter hegemony will realize that the revolution cannot be purchased at the shopping mall'

Ni MÅSTE kolla detta!

Papegoja som dansar till Backstreet Boys, kan det bli bättre?

Klicka här NU!

Hej på en stund!

Nu sticker jag till bergen. Lite friluftsliv, lite grillning, några vackra klippor, några wallabies och en jävla massa vin ska råda bot på denna stress tror jag. Återkommer på söndag med nya friska tag.

Puss på er! (och tack för fina erbjudanden!)

En bra deal

Vi säger såhär: jag betalar flygbiljetten Sthlm-Melbourne och du får sova på min snygga röda soffa. I utbyte mot detta skriver du min hemtenta i Sociology 1B, Media, Culture & Society samt min uppsats om stress i Psychology 1B. De ska vara klara nästa fredag. Notera: det ska bli 29 grader varmt här imorgon. Jag vet att vi kan lösa det här tillsammans. Vem nappar?

Lycka är ändå...

...att se regnet strila genom de nyutslagna lönnlöven samtidigt som solen skiner så glatt på oss fredagströtta stackars människor. Nästan så att man blir lite religiös.

Ingen rast och ingen ro

Men vafan, vad hände nu då? Jag som tyckte att jag hade fått min beskärda del denna termin befinner mig i smärre chock just nu - hemtenta låter bra, visst, men inte om man får den ca tre veckor innan man trott att man skulle få den.. Men hey, två veckor har vi ju på oss! (jag förstod inte ens frågorna. Ingen bra början med andra ord. Sociologin har helt plötsligt blivit väldigt svår..)
Så, nu sitter jag här med panik, helt överväldigad av allt som ska göras innan tentorna sätter igång (vilket är ett kapitel för sig, jag har statistiken from hell att läsa ikapp)
Jag ska inte uttråka mina få läsare med dessa detaljer men satan i gatan vad helt överväldig jag känner mig, blir liksom helt apatisk och kan inte göra någonting alls mer än att greja med Facebook och stirra i väggen. Praktiskt va?
Dessutom är det farvälpartyn i helgen (ja, brandingejörerna åker hem nästa vecka) SAMT att vi otroligt olägligt bestämde oss för att ta en liten weekendtripp upp i bergen med Lorena och Patrick nästa helg. Kvällslektyren får väl bestå av korrelation och, eh, standardavikelse.. (ni ser, jag vet inte ens vad jag håller på med)
Så, nu är det slutklagat. Löven är gröna och skira, världen är vacker och gårdagens regn gör att allt doftar himmelskt. Det vore synd att klaga faktiskt. Fyra veckor bara, sen är det sommarlov!

Fejan

Är det ett tecken på att man är beroende när man gnäller frusterat när Facebook ligger nere??

Kanske KBT vore nåt, Ansiktsboken förstör mitt liv. Och så kan vi ju inte ha't.

Gaaah!

Jo, Sanna, det har visst gått tre veckor...

Nu är jag tillbaka, för tillfället röd av den Melbournska vårsolen som jag satt och stekte i under lunchen. Röd men glad som man säger!
Våren kom med buller och bång idag, 26 grader varmt, flip-flops, efterjobbet-vin vid stranden, solbränna, löven som slog ut på nolltid (tja, den processen hade väl i och för sig pågått en tid dessförinnan, men för effektens skull ni vet..)

Dagar som denna är det omöjligt att förstå hur jag någonsin kan tveka på om detta är rätt beslut, att bo i Australien menar jag. Och bättre blir det, ju närmare jul vi kommer.

Jag är ju precis tillbaka från lov dessutom, mätt, belåten och utvilad. Jag öppnade inte böckerna, inte ens tittade på dem gjorde jag, en enda gång under den gånga veckan, härligt var det. Istället ägnade jag tiden åt vindrickning, matätning, häng med mina brandingenjörer från Lund (som tyvärr åker hem till Sverige nästnästa vecka!) och.. inget mer. Jag jobbade inte ens, så dekadent var jag. Det kan tyckas att jag tog ut belöningen i förskott, vilket innebär linser, statistik och TV de närmaste veckorna. Men det gör inget, bara jag får lite sol är jag nöjd.

Hörrnini, jag tycker att alla som har möjlighet att spara ihop tio lakan ska göra det och packa sig ner till södra halvklotet fortast möjligt, det är ju så HÄRLIGT här! Jag tänker ofta, nästan alltid, att jag skulle vilja visa alla er därhemma hur fint vi har det härnere. Det skulle vara roligt att dela det med er.
Jag vet att ni vill!
(om vi bortser från John Howard, torkan och australiensiska killars smak för skitfula jeans finns det inget som är dåligt här, jag lovar!)

Gud, förlåt alla ni som läser här, jag borde kanske berätta om Melbournes historia, Australiens utrikespolitik eller åtminstone berätta om spännande saker jag får lära mig i skolan, istället för att berätta om mina vårkänslor? Jag har blandade känslor inför bloggen som kommunikationsform, man censurerar sig samtidigt som man försöker vara SKOJIG. Ja, hej och hå.

Nu ska jag låta er återgå till er liv i Stockholm, Tobo, Budapest, Uppsala, Göteborg. Hoppas ni får en bra tisdag min vänner.

Jag saknar er!

Paus

Det är mycket nu, jättejättemycket. Jag återkommer om 3 veckor när det har lugnat ner sig lite. Harefint tills dess, mina vänner.

Puss!

Jazz

Jävlar i min lilla låda vad jag gillar jazz nuförtiden! Är det ett tecken på ålder eller på att jag är vansinnigt kulturell?

Jag bävar inför svaret.

Länken

Här kan ni se Australiens främsta juridikexperter diskutera de nya anti-terror lagarna (det handlade inte som sprit som jag först hade trott). Jag satt i min randiga tröja och höll käft som tur va:

http://www.abc.net.au/tv/differenceofopinion/content/archives/doo_20070823.htm

(scrolla ner och välj hur ni vill se filmen beroende på vad ni har för uppkoppling)

Lite ångest och sånt där trevligt

Överjaget är svagt idag. Gud vad osugen jag är på att skriva uppsats om Durkheims banbrytande forskning om självmord. Men jag måste ju förr eller senare, så är det ju, ingen utväg finns. Om man inte väljer att helt sjappa. Men det går ju inte. Och det vill man ju inte egentligen. Idag på universitetet satt vi med våra pappmuggar med grönt te (fortfarande detox håhåjaja) och hade ångest lite till mans. Vi hade ångest tillsammans. Ännu värre. Man hetsar varandra. Guud, vad vi är bortskämda. När jag dras in i tankar på hur 'synd det är om mig för att jag har så mycket att plugga' brukar jag återkalla minnet av en artikel i tidningen jag läste härom månaden: studenter i Sierra Leone som på kvällarna satt på cementblock utanför flyplatsen för att kunna plugga. Det var det enda stället där de kunde vara säkra på att ha belysning om kvällarna.
Man behöver lite perspektiv. Man behöver fanimej veta hur jävla tacksam man ska vara. Seriously.

Jaha, så? Just nu är jag mer sugen är jag på att: titta på TV (gillar ju inte ens tv), fila naglarna, Facebooka (jaa men guuud, vilket beroende!), gosa med katterna, läsa bloggar, fika, sms:a...

Nä, det här går inte. Som sagt.
(Mr D lagar wook. Det luktar gott. Han är så söt i röda förklädet där han står och fräser bok choi i chilligegga. Tur man har en man som lagar mat åt en när man sitter framför datorn och komponerar stordåd va?)

Hej Durkheim, jag är här nu!

De små tingen

Så, nu är det fredag igen. Jag har haft en hektisk vecka med plugg, eller jag har åtminstone ägnat mycket tid åt att tänka på hur mycket jag har att plugga, och afrofunk (kuuul men dåligt för mina knän tyvärr), tv-inspelning (jag tänker inte lägga upp länken, jag och mr D syntes i ca 30 sek sammanlagt, under vilka sekunder vi båda såg ut som idioter) och matlagning. Anledningen till att matlagningen har tagit speciellt mycket tid just den här veckan beror på att jag, tillsammans med Hedwig och Greg i min klass, har varit på 15-day detox . Man äter en större mängd örtpiller och måste avstå från kött, mjölkprodukter, socker, raffinerat vitt mjöl, färdigmat, alkohol, koffein, m.m. Tanken är att man ska bli pigg, få rena inälvor, bli snygg smal och allmänt fräsch. Faktum är att jag mår fantastiskt bra redan efter en dryg vecka! Det där med smal och snygg vet jag inte...
Funderar allvarligt på att kanske bli vegan sådär till vardags men fortsätta att käka halloumi och annat oemotståndligt när lusten faller på. Jag tror inte på absolutism i just detta fall. Nåväl.

Jaha nähä, det var meningen att skriva lite längre idag, men det hinns inte med, ser att det är dags att bege sig till stan för att fritera potatis åt hungriga fotbollssupportar. Can't wait.

Våren! Det är vår! Melbourne är en ny stad idag! 20 grader och sol! Sol! Lycka!

Ha en fin helg min vänner!

Det här med livet

Alltså. Jag undrar en sak. Det gäller det här med tid. Hur hinner man allt man vill göra och det är ett faktum att dagen bara har en sisådär 16 timmar? (jag räknar bort åtta sovtimmar som jag måste ha för att inte bli arg/sjuk/deprimerad)
Såhär: man måste plugga duktigt för att få bra betyg för att komma vidare med sin utbildning och sedan i arbetslivet. Det tar väldigt mycket tid. Väldigt mycket. Man måste motionera för att inte bli stel/fet/deprimerad/dö i förtid. Det tar inte jättemycket tid, men mer än man har lust med. Man måste äta och laga myttig mat för att inte.. (läs föregående anledningar). Det tar ganska så mycket tid. Hemmagjord gryta tar längre tid än take away från Noodle Box. Man måste inte, men man vill!, hålla kontakt med sina vänner och familjemedlemmar hemma på norra halvklotet. Det tar ganska mycket tid. Man måste städa handla tvätta av anledningar som är uppenbara. Det tar mycket tid OCH är tråkigt. Man vill hänga med ny bekantingar och vänner för att inte bli helt socialt missanpassad. Det borde ta mer tid än det gör (se föregående punkter). Man vill läsa tidningen för att hänga med vad som händer i världen, alltså inte bara skumma rubriker. Det tar förvånansvärt lång tid. Sen vill man jäsa på soffan också. Ja, vila helt enkelt. Det.. borde ta längre tid.

Jag är 25 år. Jag har inga barn. Jag har inget hus att renovera eller trädgård att sköta.
Hur gör folk egentligen?
Jag är stressad. Men ganska glad ändå. Förvisso.

Sånt jag gillar

Lyssnar på Timbuktu och Fjärde Världen för att bli peppad inför kvällens utgång som jag egentligen är lite för trött för. Och så lite Promoe. Timbuktu alltså, vilken man! Jag tror jag älskarn.
Åh, saknar Stockholm. Och rumpgung!
Ikväll: 80-talsmusik på Retro. Inte så dumt det heller. Men snacka om mismatch.
Vaskanigöra ikväll mina vänner?

Kärlek!