Förresten

Är det inte helt otroligt hur snabbt man glömmer? För lite mindre än en vecka sen hade jag ont i axlarna, nacken, ryggen, hade nedtuggade naglar och kände att jag var bortom all räddning (nåväl, kanske överdriver jag en liten liten smula). Men så vips var tentorna över, solen tittade fram och efter tre dagar av ligga-i-parken-med-en-bok-och-iskaffe så kan jag knappt komma ihåg hur stressad jag var och hur det kändes (som att det aldrig skulle ta slut). Det var det året, tack för att jag överlevde. Hoho, nu är det fest!

(eller ja, sådär värst mycket fest blir det kanske inte, har jag berättat att jag är invald i VUSU? Victoria University Student Union, närmare bestämt. Jag är Education Wellfare Executive och ska representera studenterna i frågor som gäller deras, ja, välfärd på skolan. På måndag har jag mitt första möte; ska diskutera höjda biblioteksavgifter med chefsbibliotekarien. Det är med skräckblandad förtjusning jag har gett mig in i detta. Mest skräck just nu kan jag meddela.)

Other news?

Första doppet i havet igår - första brännan (att man ALDRIG lär sig)

Val på lördag (snälla, snälla, låt australiensarna ha huvudet med sig och kicka ut dum-Howard once and for all)

That's it for now, folks. Puss!

Sommar, anyone?

13 grader och regn denna ljuva sommarmorgon, det gäller att hänga med i svängarna i det här landet..

Den blomstertid nu kommer

Man vet att det är sommar när termometern visar 37 plusgrader, katterna ligger och flämtar under rosenbuskarna och det doftar sött och starkt från aprikoserna i den judiska frukthandlarens gatustånd.

Crown Oaks Day 2007

I Melbourne gillar folk att titta på hästkapplöpning, så mycket att de har en alldeles egen Spring Carnival. Man dricker champagne, klär sig som en dam i hatt och klänning, och ja, tittar på hästarna som springer som galningar. Och så satsar man pengar förstås! Jag, som aldrig förr gjort det tänkte att det ska man väl göra när man ändå är här, så jag valde ett hästnamn som lät fräsigt (Miss Judgement) och jävlars, min duktiga polle kom trea och jag vann 400 spänn!

Hedwig (iförd silverklänning och hög hatt) är tillsammans med en jockey så hon hade ordnat biljetter på VIP-avdelningen till oss alla. Sagt och gjort, efter tre timmars psykologitenta svidade vi upp oss på nolltid, drack lite skumpa på parkeringen och tog oss sedan till Flemington Racecourse för att leka överklass för en dag.

Att vara barn del 1

Jag såg tidigare idag, så klart som vore det igår, vår gamla Volvo 240 (eller hattbil som vi kallade den) framför mig. Den var knallorange med bruna säten. Jag minns också hur pappa, iförd brun uttvättad morgonrock och träskor, skjutsade oss kids till skolan i just denna skönhet till bil. Den ultimata förnedringen när man är nio bast, har jag alldeles bestämt för mig.
Idag? Ja, idag är denna bil ett minne blott och jag har faktiskt hämtat mig från chocken.
Kanske till och med ska köpa mig ett par träskor.

Revolution anyone?

Apropå att man här i Melbourne, på Sportsgirl (ungefär motsvarande H&M eller något dyrare) denna säsong kan köpa palestinasjalar i alla tänkbara färgställningar, tyckte jag att detta stycke från Daniel R. Nicholson var tänkvärt:

'In a marketplace democracy, money can be thought of as votes, and counter hegemonic acts entail understanding what you are voting for. The media literate who understand the distinction between store-bought resistance and counter hegemony will realize that the revolution cannot be purchased at the shopping mall'

Ni MÅSTE kolla detta!

Papegoja som dansar till Backstreet Boys, kan det bli bättre?

Klicka här NU!

Hej på en stund!

Nu sticker jag till bergen. Lite friluftsliv, lite grillning, några vackra klippor, några wallabies och en jävla massa vin ska råda bot på denna stress tror jag. Återkommer på söndag med nya friska tag.

Puss på er! (och tack för fina erbjudanden!)

En bra deal

Vi säger såhär: jag betalar flygbiljetten Sthlm-Melbourne och du får sova på min snygga röda soffa. I utbyte mot detta skriver du min hemtenta i Sociology 1B, Media, Culture & Society samt min uppsats om stress i Psychology 1B. De ska vara klara nästa fredag. Notera: det ska bli 29 grader varmt här imorgon. Jag vet att vi kan lösa det här tillsammans. Vem nappar?

Lycka är ändå...

...att se regnet strila genom de nyutslagna lönnlöven samtidigt som solen skiner så glatt på oss fredagströtta stackars människor. Nästan så att man blir lite religiös.

Ingen rast och ingen ro

Men vafan, vad hände nu då? Jag som tyckte att jag hade fått min beskärda del denna termin befinner mig i smärre chock just nu - hemtenta låter bra, visst, men inte om man får den ca tre veckor innan man trott att man skulle få den.. Men hey, två veckor har vi ju på oss! (jag förstod inte ens frågorna. Ingen bra början med andra ord. Sociologin har helt plötsligt blivit väldigt svår..)
Så, nu sitter jag här med panik, helt överväldigad av allt som ska göras innan tentorna sätter igång (vilket är ett kapitel för sig, jag har statistiken from hell att läsa ikapp)
Jag ska inte uttråka mina få läsare med dessa detaljer men satan i gatan vad helt överväldig jag känner mig, blir liksom helt apatisk och kan inte göra någonting alls mer än att greja med Facebook och stirra i väggen. Praktiskt va?
Dessutom är det farvälpartyn i helgen (ja, brandingejörerna åker hem nästa vecka) SAMT att vi otroligt olägligt bestämde oss för att ta en liten weekendtripp upp i bergen med Lorena och Patrick nästa helg. Kvällslektyren får väl bestå av korrelation och, eh, standardavikelse.. (ni ser, jag vet inte ens vad jag håller på med)
Så, nu är det slutklagat. Löven är gröna och skira, världen är vacker och gårdagens regn gör att allt doftar himmelskt. Det vore synd att klaga faktiskt. Fyra veckor bara, sen är det sommarlov!

Fejan

Är det ett tecken på att man är beroende när man gnäller frusterat när Facebook ligger nere??

Kanske KBT vore nåt, Ansiktsboken förstör mitt liv. Och så kan vi ju inte ha't.

Gaaah!

Jo, Sanna, det har visst gått tre veckor...

Nu är jag tillbaka, för tillfället röd av den Melbournska vårsolen som jag satt och stekte i under lunchen. Röd men glad som man säger!
Våren kom med buller och bång idag, 26 grader varmt, flip-flops, efterjobbet-vin vid stranden, solbränna, löven som slog ut på nolltid (tja, den processen hade väl i och för sig pågått en tid dessförinnan, men för effektens skull ni vet..)

Dagar som denna är det omöjligt att förstå hur jag någonsin kan tveka på om detta är rätt beslut, att bo i Australien menar jag. Och bättre blir det, ju närmare jul vi kommer.

Jag är ju precis tillbaka från lov dessutom, mätt, belåten och utvilad. Jag öppnade inte böckerna, inte ens tittade på dem gjorde jag, en enda gång under den gånga veckan, härligt var det. Istället ägnade jag tiden åt vindrickning, matätning, häng med mina brandingenjörer från Lund (som tyvärr åker hem till Sverige nästnästa vecka!) och.. inget mer. Jag jobbade inte ens, så dekadent var jag. Det kan tyckas att jag tog ut belöningen i förskott, vilket innebär linser, statistik och TV de närmaste veckorna. Men det gör inget, bara jag får lite sol är jag nöjd.

Hörrnini, jag tycker att alla som har möjlighet att spara ihop tio lakan ska göra det och packa sig ner till södra halvklotet fortast möjligt, det är ju så HÄRLIGT här! Jag tänker ofta, nästan alltid, att jag skulle vilja visa alla er därhemma hur fint vi har det härnere. Det skulle vara roligt att dela det med er.
Jag vet att ni vill!
(om vi bortser från John Howard, torkan och australiensiska killars smak för skitfula jeans finns det inget som är dåligt här, jag lovar!)

Gud, förlåt alla ni som läser här, jag borde kanske berätta om Melbournes historia, Australiens utrikespolitik eller åtminstone berätta om spännande saker jag får lära mig i skolan, istället för att berätta om mina vårkänslor? Jag har blandade känslor inför bloggen som kommunikationsform, man censurerar sig samtidigt som man försöker vara SKOJIG. Ja, hej och hå.

Nu ska jag låta er återgå till er liv i Stockholm, Tobo, Budapest, Uppsala, Göteborg. Hoppas ni får en bra tisdag min vänner.

Jag saknar er!

Paus

Det är mycket nu, jättejättemycket. Jag återkommer om 3 veckor när det har lugnat ner sig lite. Harefint tills dess, mina vänner.

Puss!

Jazz

Jävlar i min lilla låda vad jag gillar jazz nuförtiden! Är det ett tecken på ålder eller på att jag är vansinnigt kulturell?

Jag bävar inför svaret.