Jaaa, vilken satans skrivkramp jag har och jag vet inte ens varför?? Det är en liten sketen labbrapport som ska gnetas ihop, inte är den värd mer än 10% av denna kursens betyg heller, så det är inte hela världen om den inte bli perfekt. Men i mitt huvud måste det bli perfekt, måste helst vara bäst av alla. Helt sjukt dumt faktiskt.
Men. Det. går. Inte. Jag sitter och krampar framför datorn, glor på skärmen och funderar på primary and recency effects in immediate free recall.. och sen... händer inget mer...
Hur gör man? Ska jag bara låta fingrarna gå och hoppas på det bästa? Dricka två glas vin och hoppas på att dras med i ett berusat kreativt flow? Be någon slå mig för varje timme jag inte har skrivit ett vettigt ord?
Till saken hör att jag har lyckats med konststycket att kamma hem högsta betyg (förlåt för skrytet, igen) på mina tidigare uppsatser (jamen, det var ju lätt, analysera med sociologiskt perspektiv är min grej, inte vetenskapliga rapporter!) och har väl drabbats av svår prestationsångest. Hur blir man av med den?
Ja, jag vet inte. Men på måndag ska den vara klar. Rapportjäveln.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
För det första: det händer ALLA! för det andra: Du duger även om du inte får nobelpris i labbrapport! ;-) och för det tredje: jag vet hur det är, har varit där själv otaliga gånger.
/jenny p3
måste bara berätta en sak angående detta tema... Jag har ju börjat jobba nu. Med åttorna har nu kärlekstemat rullat igång! (de har haft det i de andra ämnena och nu är det dax för SO) Det innebär typ att vi diskuterar vad kärlek är, relationer, kanske vad de olika partierna säger om kärlek... vad lagen säger.. hmm hur som. Lite flummigt är det. Men det är ok. Det är inte jag som bestämt att de ska ha det. Men i alla fall.
första lektionen bestämde jag att de skulle ägna åt begrepp som duga och ideal, bekanta sig med dessa och besvara på endel frågor utifrån dessa. Vad jag vill komma till är att för eleverna var det så självklart att man duger även om man inte är perfekt, för ingen är perfekt. Jag tittade på dem med beundran och tyckte att de var hur smarta som hellst... tänkte "håll fast vid det där hörni, låt er för guds skull inte påverkas av perfektionismen ute i samhället"
en liten reflektion från "fröken Petré"... Kram!
Ps. har förresten ett boktips om du behöver... "Vetenskapligt skrivande - kreativa genvägar" författaren heter Karin Widerberg och den är utgiven av studentlitteratur. Ger faktiskt delvis tips och råd för hur man kan få bukt på skrivkramp. Den är skriven med humor så den är ganska lättillgänglig. du kan säkert kolla på bokus eller nåt. Skulle du vara här skulle du förstås fått låna den... hmm. nä nu måste jag sova. Kram och ha det gott!
Den där pressen vet jag hur den känns. Labbrapporter, bläää. Men jag har ett konkret tips här som jag brukar försöka använda!! Det är jättebra! Man måste dock veta att arbetet (detta går att applicera på vilket arbete som helst) inte kommer att bli 100% perfekt. Grejjen är nämligen att göra det 90% bra istället. De sista 10% som leder till att arbetet blir perfekt tar ju typ hälften av all tid. Så nöj dig med 90% bra och gör nåt roligare av tiden du sparar. Visst är det bra tänkt va! Har man en massa tid som man inte vet vad man ska göra med kan man väl strunta i tipset ovan och bara jobba asset av sig istället, hehe:)
Åh tack för er snälla sympati... Skönt att veta att det är samma för alla.. Fast det är fortfarande lika jobbigt!! ;)
Nehej, nu är det slutbloggat och dags att börja ARBETA!
Skicka en kommentar