torsdag, mars 26, 2009
Plaskdamm
I morse yogade jag pa ett nytt stalle, tillsammans med min fina granne Hanna, dar hon vanligtvis gar. Det var hemskt skont men de hade satt elementen pa max verkade det som, och jag som har- lat oss saga- valdigt latt for att svettas ... svettades. Som en gris. Milt uttryckt alltsa. Manga av de staende poserna kunde jag inte gora for att jag halkade runt pa mattan med plaskblota hander och fotter. Inte sa lackert kan jag meddela. De andra runt omkring mig sag ratt fuktiga ut ocksa, men gled allafall inte runt som jag gjorde. Pa lordag ska jag hanga med Hanna pa Bikram. Jag vagar inte ens tanka pa hur mycket jag kommer att forlora i kroppsvatska da...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
jag höll på att dö första gången jag prövade bikram yoga. man blir så varm att man tror att kroppen är redo och det känns som att musklerna pallar mer, men därefter....
hej karin, hoppas allt ær væl med dig. har sjælv køpt træningskort men inte trænat ænnu. Stødmedlem så att sæga :) men næsta vecka. Hærligt att det børjar bli lite ljusare nu. Imorgon kommer en kompis hit så ska vi fira hennes fødelsedag genom att dricka strawberry daiquiri på balkongene min i væstlæge och njuta av den utlovade solen. Hoppas det ær høstværme ænnu i Melbourne. Kramar, Bea
Det sägs ju att ju mer vältränad man är desto mer svettas man... den brukar jag tänka på ibland...
Skicka en kommentar