Varför känns det helt plötsligt jätteviktigt att städa badrummet, kolla mailen tusen gånger, fila naglarna, sortera sina skivor i bokstavssordning när man har uppsatser att skriva och lämna in jävligt snart?? Kan någon svara på den frågan? Jag tycker som sagt att ämnena är hemskt intressanta men ändå skjuter jag hellre upp detta oundvikliga jobb jag har framför mig och skaffar mig själv ännu lite mer ångest..? Någon som känner igen sig?
Nej nu ska jag bara slösurfa lite till...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
moahahaha. jo, tack det där känner jag igen med besked. Inför vår utställning som just gick av stapeln så hade jag mycket kvar när det var två dagar kvar och ändå så envisades jag med att göra hushållet tipptopp. haha. tror att det är en del av avslutningsmekanismen, något man måste gå igenom liksom. ;-)
well well själv har man ju snart gjort klart... bara en stor ångest kvar... x-jobbet. och en liten grej som jag ska fixa imorrn(och som jag naturligtvis skjutit till sista dagen) sålänge ångesten inte förlamar dig så kan det faktiskt fungera som en bra drivkraft. Kram på dig! // Jenny P3
ps jag har förresten fått jobb.. :S läskigt men kul!!!
En sak som slog mig nu... för jag orkar inte heller göra vad jag ska... hur stor är tidsskillnaden egentligen mellan Sverige och Melbourne?
Jenny, jag hoppas att du har rätt...! Att det kan fungera som drivkraft menar jag... Har kommit igång litegrann och försöker tänka att det är kul o inte så allvarligt, då går det lite lättare..
det är förresten 8 timmars tidsskillnad nu iochmed att vi ställde om klockorna i lördags.
Men vad kul med din utställning!! vad är det för något du visar? jag är ledsen att jag har varit så dålig på att maila o hålla mig uppdaterad... f'låt.. det är bara så mkt här på mitt håll!
Och grattis till jobbet!! vad för jobb, var nånstans? Berätta för farbror barbro!
ska maila ordentligt efter nästa torsdag - då är det påsklov!
Stor kram till dig!
ingen fara vännen, mig går det ingen nöd på... hela mitt liv är nämligen en enda stor uppskjuten fika för tillfället. Vet inte var alla min tid försvinner, men det verkar som att den inte upptas av fika i alla fall.
Jag har fått ett vikariat på en högstadieskola där jag varit ute några dagar och vikarierat. Det är en som ska gå på mammaledighet efter påsk och jag har bestämt att ta det! (skjuter upp x-jobbet till sommaren istället + att jag slipper slava lika mkt på hotellet) Så det är bara goda nyheter!!! Ja, du Karin hör av dig när du har tid. I mitt liv känns allt jag gör stor och vuxet i a f. Vet inte när det hände heller. Men det är en fantastisk frihetskänsla!! Lycka till med plugget! Kram, Jenny P3
Skicka en kommentar