Uppdatering

Ja, jag har varit lite dålig på att hålla er informerade om mitt oh så spännande liv härnere i södern senaste veckorna.. Nu får jag alltså ta mig kragen!
Det har varit väldigt intensivt i skolan från dag ett och såhär fyra veckor senare känner jag mig lite lätt stressad, för att uttrycka mig milt. Det är mycket, mycket att läsa, och som jag sa tidigare; det går inte fort precis. Jag är ju dessutom perfektionist och vill vara bäst bäst bäst hela tiden, vilket ju naturligtvis ökar stressnivån betydligt.. Plus att det är hämmande och fungerar kontraproduktivt, yey! (jag har lite magkatarrkänningar vilket inte är så bra va?)

Alla delkurser är verkligen superintressanta och korsbefruktar varandra ganska väl. Just nu känns sociologin och dess sätt att se på människan mest spännande, till skillnad mot psykologin som såhär i början mest berör hjärnan och nervsystemet och så vidare.. (vilket jag inte tycker är så där överdrivet upphetsande..)
Jag har förvisso inget annat att jämföra med, men det känns som att kurserna generellt håller hög nivå, vilket är lugnande.. Jag var ju lite nervös över att det skulle vara slappt och dåligt nere i landet av "no worries"...
Det som dock är förbannat irriterande är mina klasskamraters totala brist på respekt! Det är som att vara tillbaka på gymnasiet. Folk är skoltrötta och ointresserade och allmänt ohyfsade (surtanten is back oh yes).. Alltså, man reser sig bara inte upp och går från föreläsningen 10 minuter innan den är slut!
Jag och mina nyfunna homies (en del av dem är, som jag, mature aged students) har börjat bli riktigt griniga och funderar på att klaga hos kurskoordinatorn. Sådärja, surkärring it is.
Men vafan, komigen!
Förrutom dessa irritationsmoment är jag så jävla glad över att äntligen ha börjat med något som jag verkligen gillar! Det är en sådan fantastisk känsla att ha hamnat rätt, att göra något som jag är ämnad för. Trots att detta bara är början vet jag att det kommer leda mig rätt i framtiden. Så.

Sen är det klart att allt inte är happy clappy hela tiden, det är jobbigt som fan att komma till ett nytt land och inte ha sitt sociala nätverk när man bäst behöver det, man känner sig ensam och tvivlar på att man någonsin kommer få så bra vänner som man har hemma (saknarsaknarsaknar er!)...

Äh nu överdriver jag igen, vi känner ju visst en del människor härnere som vi hänger lite med... Det löser sig som Timbuktu skulle säga. Yeah.

Well, what else? Det var Grand Prix här i helgen (ni kanske håller koll på sådant, det gjorde definivt inte jag innan jag kom till Melbourne, snabba bilar och skit, ni vet..) precis bredvid Darrens jobb as a matter of fact, vilket var en förbannat bullrig historia. Vi bor 30 minuters promenad från banorna och kunde höra Formula 1-bilarna mer än väl! Crazy. Det var ett fasligt jippo, jag var mest irriterad med tanke på att det kostar skattebetalarna miljoners miljoner och åtnjuts endast av ett relativt litet antal motorgalningar.. Nä, sånt gillar vi inte.

Melbourne är staden med ett gigantiskt antal festivaler, och denna vecka är det världsmästerskap i simning med tillhörande musik/kultur-festival runt Federation Square inne i stan. Allt är gratis! Annars är det filmfestival, komedifestival, vattenfestival, Mardi Gras, mat och vin-festival, you name it... Hela tiden! Det är det som är så trevligt med den här stan, det händer alltid nåt, och det är sällan man behöver betala.. Me like.

Nehej, nu kommer visst Darren hem med middagsmaten, jag återkommer!

(och jag ska försöka bli bättre på att maila... när jag är on top of things
igen..)

Kram på er!