måndag, mars 12, 2007

Ibland saknar man sina bundisar mer än vanligt...



Daniel & jag i Barcelona

(Hallå, ingen glömd! Gillar denna bild speciellt, bara.. vi är sådär härligt flottiga och fulla)

3 kommentarer:

Anonym sa...

puss karin,
tänker på dig.

idag har jag suttit ute och käkat god soppa i vanadisparken. fatta det, i solen! utomhus i sverige! yeah yeah! ÄNTLIGEEEEEEN!!!!
denna dag, denna dag... hela stan var upplyst av vackert milt men klart ljus, gruset knastrade på trottoaren och alla lukterna var tillbaka. jord. vind. gräsmatta. avgaser. kaffe. mat. det kändes nästan som att vara utomlands. som att stockholm helt plötsligt just idag var någon annanstans på jorden. när man kan vara ute och slutar skynda nedför gatan, när man kan ta sig lite tid och titta på vackra hus och du vet, människor börja kolla en i ögonen igen. kollektivt uppvaknande ur idet. yessss!!!

Karin sa...

Åh Tove, vad underbart det låter!! Jag kan precis förnimma den där allra första vårkänslan.. Hur det luktar i luften... Helt oslagbart faktiskt. Här är våren kort och intensiv och inte alls lika ljuv, men å andra sidan blommar magnolian då och det är inte dumt alls. Men den svenska våren, finns det nåt bättre...? Hitta den första tussilagon, frysa på uteserveringar...

Damn, ända till julen måste jag vänta innan jag får träffa er alla.

Kraaam!

Anonym sa...

Karin! Ja, tank den dar promenaden vi tog i Barca. Men ar vi verkligen flottiga? Snarare MYCKET berusade. Och jag saknar dig. Las din mail. Kram!