Friheten

Jamen vad sager man? GUUUUD sa skont det ar att antligen ha gjort klart den har terminen, en gang for alla. Hemtentan blev klar 21:45 efter en hel lang ryggdodande dag framfor datorn, efter en sisadar 8 koppar te och ett antal svordomar. Och nu nar jag tanker efter sa var det inte sa farligt trots allt. Att man aldrig lar sig..
Sa. Vad hander nu da undrar ni kanske. Jo, imorgon kvall kommer mamma hit. (Stackars mamma som ska sitta 24 timmar pa ett flygplan, HU, jag kanner med henne. Men hon har fatt potent somnmedel av en vaninna som jobbar i psykiatrin sa hon kommer sakert inte lida namnvart av den dar djavulsresan nar allt kommer omkring). Som straff for att jag babblat till hoger och vanster om vart fantastiska sommarvader harnere (35 grader forra veckan!) har vi istallet storm. Just precis nu ar det tydligen 9 grader. Aldrig kommer jag begripa hur vadergudarna fungerar i den har stan, alltsa. Naval. Det ska, som sagt, bli vansinnigt trevligt att ha sin mamma pa besok! Jag langtar SA.
Nu kom precis mr D hem fran Canberra (2 timmar forsenad pga stormen! Hur kul som helst pa en fredag kvall, eller hur?!) sa nu ska vi dricka te och se pa tv. Kubrick-tema den har helgen, far inte missas.
Puss pa er!