Novemberrrr

Snart ar det november, kan ni fatta?! Terminen ar alldeles strax slut, bara tva tentor har jag kvar. I tisdags lamnade jag in min sista uppsats och helvetes javlar vad skont det kandes. Det har varit mycket noja involverat i mitt skrivande den har terminen, jag vet inte varfor. Prestationsangesten har inte vetat nagra granser. Jag vill vara bast bast bast och da blir det ju hemskt svart att satta igang. Varje mening att skriva kanns som att skita ut ett kylskap. Pa den nivan ar det. Ni hor ju, helt crazy. Jag tror jag behover byta strategi till nasta ar. Tips pa att ta sina studier med en klackspark emottages garna!
Men iallafall, det har varit en kul termin ocksa. Jag har last kvalitativ forskningsmetod vilket innefattade ett 'forskningsprojekt' tillsammans med samtliga kursare. Vi gjorde djupintervjuer, transkriberade, analyserade, skrev rapport och hade konferens. Som att doktorera fast i blixthastighet!
Och sa Gender and Development, som jag berattat om forrut tror jag. Valdigt intressant kurs, men oj vad arg jag var mest hela tiden. Fattar ni hur hemsk varlden ar? Hur vansinnigt bra vi har det i Sverige? Det ar klart man vet, och fattar. Men det blir extra tydligt nar man far det skriket i ansiktet varenda jadra vecka. Var larare, Lee, som jobbat for Oxfam i 20 ar och har doktornsavhandling om mans vald mot kvinnor i ryggen sa att hon var "forbannad i stort sett under hela 80-talet", men att det sen gick over. Jag upplevde henne som den mest godmodiga, vanliga (med prickar overa:et) och framforallt positiva manniska jag traffat pa lange.
Jag siktar alltsa pa att sluta vara forbannad nagon gang efter 2015, vad tror ni om det?

What else is new?

Vi har borjat hanga lite med var granne, som ar svensk! Jag har vetat att hon har varit svensk i ungefar 6 manader, men vi har bara halsat och kanske smapratat lite fram tills for ungefar 1,5 manad sen. Sa nan gang i slutet av september hade Darren sin amerikanske fd kursare Chris pa besok har over en helg och han borjade genast prata med Hanna och bjod helt sonika med henne ut pa ol pa den lokala baren som vi skulle ga till senare pa kvallen. Hon hangde med and the rest is history. Ganska fanigt, men ocksa lite kul, att det kravdes en pratsam amerikan for att sammanfora de blyga svenskarna. Hahajaja.

Ja, horrni, det hander inte sa vansinnigt mycket har hemma. Idag ska jag traffa en tjej i stan som ska salja sin cykel till mig, ringde pa en annons igar. Imorrn ska jag pa Halloweenfest med min kompis Fatima. Festen ar i ett jattestort hus en timmes bilfard utanfor stan, i en hala som heter Sassafras. Ar det inte ett fantastiskt namn, sa sag? Jag tankte kla ut mig till lik, Darren till vampyr, vad tror ni?

Namen, det var val allt, va?